Skrivet av: Niclas Hagman | 3 februari, 2013

samerna

Samer

(nordsamiska sámit eller sápmelaččat, äldre benämning lappar i Sverige och Finland samt finner i Norge) är enursprungsbefolkning i Sápmi, ett ej avgränsat område i norra Norge, Sverige och Finland och på Kolahalvön i Ryssland.

Antalet samer uppskattas till 70 000 i Sápmi, varav i Sverige ungefär 20 000.[1]

Samerna har en till stor del gemensam kultur och levde ursprungligen som nomader. Det finns ett tiotal språkvarieteter av samiska, vilka ingår i den finsk-ugriska språkfamiljen, i sin tur ingående i de uraliska språken. En fornsamiska utvecklades – förmodligen ur ett samisk-finskt urspråk – för ungefär 2 000–2 500 år sedan,[2] då även en samisk kultur började utvecklas.

Det är omdiskuterat hur stort område som samerna bebodde innan de började förekomma i historiska källor. Från sitt historiska bosättningsområde, det som kallas för Sápmi eller Sameland, har samerna dock i stor utsträckning trängts undan genom olika former av kolonisation.

Samerna är en ursprungsbefolkning enligt definitionen i ILO:s konvention nr 169. Sveriges riksdag erkände samer som ursprungsfolk år 1977[3], innebärande att Sverige har folkrättsliga åtaganden att tillförsäkra fler rättigheter än till andra minoriteter, främst vad gäller land, vatten och självbestämmande.

Den samiska folkgruppen, och en församisk kultur, förmodas ha invandrat från öster för minst 5 000 år sedan,[4]


Benämningar

Det första dokument, som kan tolkas som beskrivande samerna, är från år 98 e.Kr. Tacitus beskrev då folket fenni:[5]

”De äter örter, klär sig i djurskinn och sover på marken. Det enda de litar på är pilarna med benspetsar. Män och kvinnor följer varandra och livnär sig på samma jakt.”

Prokopius skrev på 500-talet e.Kr. om ”Skrithifinoi” och liknande benämningar återkommer hos Paulus Diaconus omkring år 780 och Adam av Bremen under 1000-talet. På norska har ordet finn fram till vår tid använts för same.[6]

Det gamla svenska ordet för same, lapp, fornsvenska lapper, finns belagt åtminstone sedan 1500-talet. Det är troligen av finskt ursprung.[7]

Redan Johannes Schefferus ansåg 1673 att sabmi eller same var lapparnas rätta namn på deras eget språk.[8] När samer uttryckte sig på svenska använde de dock länge ordetlapp. De första sameföreningarna, bildade kring 1905, kallades för lappföreningar, och de slöt sig samman i Lapparnes Centralförbund. När samepolitikern Torkel Tomasson startade sin första tidning 1904 kallade han den för Lapparnes egen tidning. Språkbruket ändrades i med organisationssträvandena i början av 1900-talet och när Torkel Tomasson drog igång ett nytt tidningsprojekt 1918 blev namnet Samefolkets egen tidning. I det första numret förklarade han i en faktaruta:

” Same, pl. sameh, är det folk, som svenskarna kallat och kalla lapp, lappar. Folket självt kallar sig dock same, pl. sameh. „

Tomasson ville föra fram det egna namnet eftersom det saknade de negativa kopplingar som fanns till ordet lapp, men också för att det gav uttryck för stolthet över den egna historien. Att använda ordet same på svenska fick både en politisk och symbolisk innebörd. Samtliga sameföreningar som startades runt 1918 använde också same och inte lapp i sina namn.[9]

Den nya beteckningen slog inte igenom omedelbart. Sameexperten K.B. Wiklund menade att det inte fanns några skäl att förkasta ordet lapp med dess långa historiska bakgrund. Han menade också att det rent grammatiskt var svårt att använda same och dess böjningsformer på svenska. Andra pekade på att adjektivet samisk redan var upptaget på svenska som en beteckning på företeelser som hade med ön Samos att göra.[9]

Den svenska pluralformen av same var till en början vacklande. Förutom sameh, som Torkel Tomasson förordade, fanns formen samier. Så småningom blev samer den dominerande formen.[10]

Församisk kultur

Traditionellt anses en församisk kultur ha utvandrat från Ryssland till Skandinavien och Kolahalvön för mellan 5000 och 10000 år sedan.[11] Inget vet emellertid vilka arkeologiska kulturer som kom att bli del av den samiska kultur som uppstår under tidig järnålder. Genetiska studier (se nedan) visar på att den samiska folkgruppen har gemensamma anfäder med berberna, som än idag är en samlarkultur i Nordafrika, för 9000 år sedan, men även genetiskt bidrag av folkgrupper i nordasien, Volga–Ural-regionen i Ryssland, Finland samt Skandinavien.

Vi vet inte om samer är ursprungsbefolkning i bemärkelsen att deras anor var de första människorna i norra Skandinavien, men av de befolkningsgrupper som idag lever i området är samerna den som funnits där längst. Samerna bebodde stora delar av norra Skandinavien långt innan landets gränser bestämdes. Det kan ha funnits andra jägar-samlar-kulturer i området innan och samtidigt med en församisk kultur, som med tiden möjligen kan ha assimilerats med den. Spår av en mesolitisk kultur som har daterats till 7.800 f.kr. har återfunnits i Dumpokjauratj i Arjeplog och Kangos i Junosuando, innan isen hade dragit sig tillbaka från i Norrland. Människornas föda utgjordes främst av ren. Kulturen anses enligt vissa forskare ha inflyttat norrifrån, från den ändå äldre Komsakulturen i Nordnorge.[12]

Arkeologiska fynd indikerar kulturella likheter mellan samer och skifferkulturen, som enbart finns i norra Skandinavien och har blomstringstid cirka 3300–2000, och medAnanjinokulturen i Ryssland cirka 800-200 f.kr., men säkra slutsatser kan inte dras. Som framgår nedan visar genetiska studier att kopplingar saknas mellan dagens samer och dengropkeramiska jägar- och samlarkulturen i syd- och östsverige. Kulturella likheter finns med de senare jägar- och samlarkulturer som fanns kvar i norra Sverige under hela järnåldern, exempelvis i Tännforsen, som var en viktig kultplats för samlarkulturen, och utgjorde handelsplats där bondebefolkningen köpte pälsar av och samlarkulturen fram till 500-talet e.kr.

Språklig analys indikerar gemensamt kulturarv med den jordbrukande finländska kulturen, inklusive kvänerna norr om Bottenhavet.

Samisk kultur

De första arkeologiska spåren av renskötsel, vilket kan tolkas som en början på den samiska kulturen, finns från tiden omkring år 0.[källa behövs] Det är dock oklart om det samiska språket vid denna tidpunkt ännu var skiljt från övriga östersjöfinska[13] eller uraliska[14] språk. Ungefär samtidigt börjar samer att nämnas i de historiska källorna.

Den första säkra källan som nämner samer är Paulus Diaconus vid Karl den stores hov, som i slutet av 700-talet kallar dem skridfinnar. Benämningen syftar säkerligen på skidorna, och förmodligen blandas de båda folkgrupperna finnar och samer ihop. Under 800-talet beskrivs samerna under Ottar Vikings färd till ishavet, där han omtalar ett renskötande folk under benämningen fenni. Den första källa som beskriver samernas liv mer detaljerat, är Olaus Magnus skildringar av sina resor i Norrland på 1500-talet. Under 1600-talet utarbetadeJohannes Schefferus under ledning av Magnus Gabriel de la Gardie ett företnologiskt verk, vars huvudsyfte visserligen var att skilja mellan svenskar och samer, men vilket ändå ur en del aspekter ger en bra beskrivning av samerna.

Medeltiden till modern tid [redigera]

E.W. Borg enaresamisk alfabetsbok, publicerad 1859.

Få medeltida källor talar om samer, men ortnamn, fynd av offerplatser och muntlig tradition visar att det samiska landet under medeltiden var mer omfattande än i våra dagar. I Sverige omfattade det också Härjedalen, Medelpad, Hälsingland, Gästrikland och sannolikt Värmland och Dalarna. Exempel på väl utforskad medeltida boplats och begravningsplats utanför dagens Sapmi är Vivallen i nordvästra Härjedalen, från 1100-talet. I takt med att den germanska och finsk-ugriska jordbrukarbefolkningen befolkat Fennoskandinavien söderifrån och från kustområdena, har den samiska halvnomadiska jägar-samlarkulturen tryckts tillbaka, bildat blandkulturer och assimilerats i dessa områden. Genom handel levde samerna i ekonomisk symbios med bondebefolkningen, men levde inte i harmoni med kyrkan. I tidigmedeltida källor från kontinent kallas samerna skridfinnar. Senast på 1200-talet börjar de kallas ”lappar” på det svenska språket..[15]Från medeltiden och framåt betraktar den svenska centralmakten Lappmarkerna som en del av riket och förordningar som innebar att svensk kolonisering av dagens Västerbotten började på 1300-talet, och Norrbotten något senare. I ett brev av kung Magnus Eriksson år 1340 utfärdades bestämmelser om ”the landzender wårtt Rijkes som vidh Helsingeland och Ångermannaland liggiandes äre, benemdh Laepmark”. I brevet fastslogs att alla ”som åå Christo tro, eller till Christna tro sig omwenda wele” fick ta sig mark och ägor i Lappmarken, under förutsättning att de betalade skatt till kungen och brukade Hälsinglands lag och sedvänjor (Hälsingelagen).[16][17]

Med digerdöden reducerades befolkningen i Sydskandinavien och därmed blev mark tillgänglig, vilket under resten av medeltiden begränsade intresset att söderifrån kolonisera området. Från 1600-talet kolonialiserades dock mer mark, även i Lappland, vilket ibland ledde till smärre uppror.

Integrationen av samiska områden i de nordiska staterna var problematisk ur två synvinklar. Dels uppstod gränsdragningsproblem mellan rikena, dels blev det så småningom konflikter mellan samer och respektive stat. År 1613 avstod den danske kungen sina anspråk på större delen av lappmarkerna till Sverige. När gränsen mellan Norge och Sverige slutligen fastställdes 1751 i Strömstadstraktaten, fördes dock områdena Kautokeino, Karasjok och Utsjoki till det norska Finnmarks fylke. Den så kallade lappmarksgränsen inom Sverige drogs 1751-52, för att slutligt fastställas 1766 efter en del mindre tvister, med bildandet av landskapet Lappland. Frågor kring gränsöverskridande renskötsel löstes genom Lappkodicillen, som var en bilaga till Strömstadstraktaten.

Efter att Finland tillsammans med en stor del av Lappland 1809 kommit under rysk överhöghet, samt att Sverige och Norge bildat en union 1815, kom gränsen mellan Ryssland och Norge att slutligen fastställas 1826. År 1852 stängdes gränsen mellan Finland och Norge för samerna, vilket främst drabbade norska samer med vinterbete i Finland (seLappkodicillen#Följderna av 1809 års krig). Då den finsk-svenska gränsen ännu var öppen, flyttade norska samer över till Sverige för att bli svenska samer och kunna fortsätta att använda de finska markerna. 1889 stängdes dock även gränsen mellan Sverige och Finland. När den norsk-svenska unionen upplöstes 1905, ville Norge inte längre tillåta svenska samers sommarbete i Norge, vilket ledde fram till renbeteskonvention mellan Sverige och Norge av år 1919. Denna begränsade allvarligt samernas rätt att flytta över gränsen. För att lösa situationen förflyttade Sverige ett antal samiska familjer längre söderut ända ner till Vilhemina i Västerbotten, tvångsförflyttningen av Karesuandosamer.[18][19]

Samisk kultur och levnadssätt

Sjösame från Finnmark, bild från 1884 avPrince Roland Bonaparte.

Sjösame, bild från 1884 av Prince Roland Bonaparte.

Även historiskt har många samer levt på fiske eller andra näringar utanför renskötseln. Sjösamer har levt på fiske, men stora trålare har tagit över.[20] Det finns bestämmelser om hur många renar som varje sameby får ha. Rennäringen är en näring som är beroende av betesmarker. Det har hänt att domstolen bestämt att till exempel vindkraft har fått gå före renskötsel.[21] I dag lever en del av samerna påturism, men den allra största majoriteten arbetar med samma typ av arbeten som övriga befolkningen.

Samer har rösträtt i de tre ländernas sameting. Flest samer bor i Norge, ungefär 60 000-100 000. I Sverige finns ungefär 36 000,[1] i Finland ca 10 000 och i Ryssland ca 2 000 samer.

I rennäringen använder man numera ofta snöskoter för att ta sig fram, men man fångar renar på samma sätt som i gamla tider. Man använder kasttöm (lasso), på samiska suohpan. Hundrasen lapphund (sámebena), har använts av samer sedan urminnes tider och kom förmodligen med samerna i samband med att de vandrade upp till Skandinavien som jägarfolk. Hunden användes då antagligen som jakthund. När samerna övergick till renskötsel blev hundens huvudsyssla renvallning, arbetsredskap och som slädhundar. Numera är lapphunden även populär som sällskapshund (se svensk lapphund, finsk lapphund, och lapsk vallhund).

En annan djurras som är särskild för regionen är lappgeten, av vilken det i dag endast finns sextiofem levande exemplar (maj 2008). Det var vanligt bland renskötande fjällsamer att bedriva getskötsel fram till mitten av 1960-talet.[22] Lappgeten är en utrotningshotad art som kommer från Lappland och är anpassad till renbetesmarker.[23] Mjölkgeten gav mer mjölk än en ren.[22]

De traditionella samedräkterna används mest vid högtidliga tillfällen. Samernas traditionella klädedräkt innehåller bland annat kolten. De färgrika dräkterna med röd, blå, gul och grön visar härkomst och släktskap. Dräkten har revärer med de samiska färgerna på ställen såsom axlarna, övre ryggen, kragen och runtom längst ut på ärmarna. Dekorationen är sydd på mörkt tyg, ofta grå blå eller svart. Mångfald i mönster, färg och bredd på revärerna visar samhörigheten. Vissa dräkter är dessutom utsmyckade med tenn– eller silvertråd. Skillnader mellan olika regioner är tydlig; den välbekanta mössan med stor röd tofs som närmast blivit symbolen för ”lappmössa” hör ursprungligen hemma hos samerna längst i norr, som i Sverige ofta benämnts karesuandolappar. I andra trakter är den traditionella dräkten mindre färgsprakande, och kvinnans mössa kan exempelvis bestå av en enkel mörk hätta med en relativt diskret bård (se fotot av Borg Mesch). Hos finländska samer förekommer en mössa med fyra hörn, som ibland benämns fyra vindars mössa. Samerna är ett ursprungsfolk som kallat sig för Solen och vindens folk.[24] Baksidan på mannens samedräkt berättar om en man är gift eller ej.

Förutom trumman är flöjten fadno ett av de traditionella musikinstrumenten. Den melodisk-rytmiska stilen jojk lever fortfarande kvar än i dag, och har återpopuläriserats med 1960-talets rockmusik. Senare har Mari Boine spritt jojk i moderna kläder över hela världen. Jojk är en samisk form av sång.

Samiska högtider

Den samiska nationaldagen firas den 6 februari. Dagen firades första gången 1993 i samband med att FN inledde det internationellaurbefolkningens år i Jokkmokk. Datumet valdes till minne det första samiska landsmötet, som hölls i Trondheim den 6 februari 1917.

Marie bebådelsedag firas traditionellt bland samerna. Jungfru Maria har en stark ställning, vilket bland annat märks i smyckekonsten, där bokstaven M som i Maria är vanligt förekommande. Den blå färg som Maria ofta avbildas i, mariablått, är också central i den samiska folkkonsten.[25]

Samisk matkultur

Traditionell samisk mat består av renkött och fisk. Renskav steks och består av tunna skivor renkött. Suovas är insaltat och kallrökt renkött som strimlas och stekts ofta med smör. Renkok görs på rått renkött som skärs och kokas under lång tid. Blodpalt görs på renblod. Samisk mat har associerats med Slow Food. Men på senare tid säljs även renburgare på Lap Dånalds i Ladtjoluspekåtan iLadtjoluspe. Samerna brukade torka renkött och fisk.

Samisk mat består också av:

Bruken av innerbark av tall som c-vitaminrikt kosttillskott har förekommit över hela det samiska bosättningsområdet. Bark har också använts som födoämne bland sibiriska folk och av indianer i Nordamerika. Samerna tog barken den vita, ätliga innerbarken i tidig sommar. Barken kunde ätas färsk, och upplevdes då som en delikatess. Torkad och sönderhackad i flingor blandades den i olika rätter. Barkflingor var en vanlig ingrediens i fisk-, kött- och blodsoppor och i buljonger. För att minska halten av de giftiga ämnen, bland annat fenoler, som alltid finns i små mängder i innerbark, och för att förbättra näringsvärdet och möjligheten att lagra barken, torkade samerna den. De utvecklade också en alternativ teknik för beredning av bark och andra växter med giftiga ämnen – långsam rostning i en övertäckt grop i marken. När rostningsprocessen var avslutad hade barken antagit en röd färg. I äldre källor omnämns röd bark som handelsvara mellan fjäll- och skogssamer. Eftersom bark tas från levande träd och den samiska barktäkten görs så att träden överlever finns det spår i naturen efter skogssamisk barktäkt den hittills äldsta är hela 3 000 år gammal och finns i Arjeplogs kommun.[26]

Till skillnad mot svenskarna som åt barkbröd i nödår och missväxt hade samerna olika sorters av barkprodukter som stapelvara. Svenskarna skördade bark om hösten efter att skörden slagit fel. Då hade näringsvärdet i tallens innerbark sjunkit och de giftiga ämnena ökat. Den bark som man då skördade var därför inte speciellt lämpad som mat, och därav kommer säkert barkens oförtjänt dåliga rykte som människoföda.

Samisk religion

Huvudartikel: Samisk religion

Den traditionella mytologin, som numera är närmast utdöd, hade troligtvis starka inslag av schamanism. Samernas schaman kallades nåjd, noajdde på samiska och kunde till exempel stoppa blod. Till skillnad från de sibiriska schamanerna, som ofta felaktigt betraktats som arketypen för schamanism, spelade de flesta familjeöverhuvuden denna roll för sin familj. En ringtrumma, meavrresgárri, hade en religiös betydelse och användes som ”spåinstrument”. Det finns två olika trummor, som vriltrumman goavddis och sveptrummangeavrris, som är större. Man slog med en speciell hammare på trumman och kunde utläsa spådomar med en ”visare”, árpá. Beaivi (på nordsamiska) Biejvve (på lulesamiska) var solgudinnan i den samiska mytologin som betyder ”sol” och ”dag”. Buorre beaivi betyder god dag. Förr så fanns det samer som hyllade den livsgivande solen. I Sápmi, norr om polcirkeln, där solen under vinterperioden, inte ens når horisonten är det inte svårt att tro, att solen var uppskattad och spelade en stor roll i kultsammanhang. Solkulturen har av olika skäl dött ut.

Ringtrumman användes av samerna i den samiska schamanistiska religionen. På vissa samiska trummor fanns symbolen för Beaivi, som är det samiska namnet på solen.

1100-talets katolska troslära blev också till ny kunskap för vissa av de samiska religiösa specialisterna.[27] Samerna blev inte tvångskristnade förrän på 1700-talet. De kristna missionärerna hävdade då att trumman, som man associerade med shamanism, var ett hinder för kristnandet.[28] Under 1800-talet fick den inomkyrkliga inriktningen læstadianismen stor spridning hos samerna i nordligaste Sverige, liksom hos tornedalingarna. Rörelsen verkade för nykterhet, och var kritisk mot svenska myndigheter bland annat för den omfattande alkoholism som uppstått bland samerna i spåren efter mötet med det svenska samhället. Många samer hade endast samiska som modersmål under den här tiden. I de læstadianska församlingarna predikade man inte bara på svenska, utan man började även predika på finska och samiska.

Sameting och nationella symboler

Huvudartikel: Sameting

Samerna är representerade genom de folkvalda sametingen:

Samerna har sedan 1986 en egen flagga, som har en cirkel i mitten. Den ena halvan är röd och symboliserar solen, och den andra halvan är blå och symboliserar månen. Flaggans färger, rött, grönt, gult och blått, är de traditionella färgerna som finns på de samiska dräkterna. Sedan 1992 firas den 6 februari som samisk nationaldag och sedan 1986 finns en samisk nationalsång, Sámi soga lávlla (”Samefolkets sång”). Det är en gammal text skriven i början av 1900-talet, med en nyskriven melodi, och finns på flera samiska språkvarieteter.

Sedan 1980 styr samerna själva över skolplanen i samiska skolor. Utbildningen ser ut som i svenska skolor, men med tillägg samisk slöjd (duodji/duodje) och samisk inriktning i samhällsorienterande ämnen. Sameskolan omfattar årskurs 1-6 och undervisning sker på samiska och svenska.

Samernas kulturer är skyddade av FN:s ILO Konvention nr 169 från 1989, som Sverige inte ratificerat. Norge ratificerade ILO 169 år 1992.[29]

Den 24 november 2010 ändrade riksdagen grundlagen för att erkänna samerna som ett folk i Sveriges grundlag. I Regeringsformens 1 kap 3§ står det att: “Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas”.[30] Historiskt sett assimilerades samerna, lärde sig svenska och blev försvenskade kulturellt. En del anser sig därför inte vara same, men många väljer idag att ta tillbaka sina samiska efternamn.[31][32][33]

Språk

Huvudartikel: Samiska

Karta över samiska språk:
1. Sydsamiska
2. Umesamiska
3. Pitesamiska
4. Lulesamiska
5. Nordsamiska
6. Skoltsamiska
7. Enaresamiska
8. Kildinsamiska
9. Tersamiska

Samiska har idag nio varieteter. Nord- och sydsamiska skiljer sig ungefär lika mycket från varandra som svenska och isländska.[34]De samiska språken delas in i grupperna västsamiska språk och östsamiska språk, med sydsamiska som en undergrupp till västsamiska. De västsamiska språken talas i Sverige och Norge, medan de östsamiska talas i Finland och Ryssland. De samiska språken tillhör den finsk-ugriska språkfamiljen, och bland deras närmaste släktingar finns således bland annat finska och estniska, och tillhör i sin tur de uraliska språken. Ett samiskt urspråk utvecklades, förmodligen ur ett samisk-finskt urspråk, för ungefär 2.000-2.500 år sedan, och har sedan delat upp sig i flera samiska språkvarueteter.[2]

Alla samiska språk är utrotningshotade, bland annat därför att det förr var förbjudet att tala samiska i skolor i Norge och Sverige. Samiska, och jojk, var förbjudet i Norge 1773-1958, och samisk undervisning i utbildningssyfte var inte tillgängligt förrän 1988. Det byggdes internatskolor som skulle assimilera samerna till storsamhället. Dessa skolor drevs ursprungligen av missionärer, men senare av staten. I Ryssland fördes samiska barn bort när de var 1-2 år gamla och kom tillbaka när de var 15-17 utan kunskap om samiska eller sina traditionella samhällen. Alla samer såg inte skolorna som något dåligt, och inte alla skolor var brutala, men det att bli bortförd och förbjuden att tala samiska har resulterat i kulturellt utanförskap, förlust av språket och sänkt självförtroende.[35]Vissa av de samiska språkvarieteterna, som akkalasamiska (i Ryssland) och kemisamiska (i Finland) är idag utdöda.

De flesta samer talar i dag storsamhällets majoritetsspråk. Det görs numera satsningar för att främja samiska språk. Många äldre samer talar samiska med varandra och i vissa kommuner finns samisk äldreomsorg. Trots dessa förändringar finns arvet av kulturell repression fortfarande kvar, och många äldre samer vägrar fortfarande tala samiska. En del yngre samer talar endast majoritetsspråk. Samiskspråkig skolgång skulle ge bättre möjligheter för att kunna tala och tillägna sig språket. Dessutom känner sig samiska föräldrar ofta utanför i skolor och deltar därför inte lika mycket som de skulle kunna göra när det kommer till att utforma skolans läroplaner och regler.[36]

Svenska samepolitikens inverkan på definitionen av samer

Den svenska statens samepolitik hade betydande inslag av rasism som till exempel skallmätningar, främst under 1900-talets första årtionden. 57 samiska kranier finns i universitetsmuseet Gustavianum vid Uppsala universitet.[37] I början av 1900-talet bytte många samer till svenska efternamn bland annat på grund av att det var svårt för vissa svenskar att uttala dem och för att undvika diskriminering.[38][39][40] Ibland har samiska namn felaktigt betraktats som utländska av svenskar.[41] Synen på ”lapprasen” var starkt nedlåtande och flera åtgärder inom främst skol- och bosättningspolitiken baserades på en uppenbar rasism. Det var inte ett hinder att gå från rasidéer till konkret raspolitik. Under 1900-talets första decennier blev det mer och mer allmänt accepterat med stereotypisering av människor.[42] Detta fanns också i Nordisk Familjebok, landets ledande uppslagsverk. Här beskrevs ‘lapparna’ som att de gick ofta lutade, var kutryggiga, gick med vaggande gång, var snåla, envisa och misstänksamma, hade utstående öron, pipig och egendomligt gnällande röst och illaluktande kläder. De åldrades tidigt och fick då, synnerhet kvinnorna, ofta vederstyggliga anletsdrag.

” Det obehagliga intrycket ökas ytterligare af det vildt flygande håret och af smuts; en ”vacker ålderdom” torde bland dem vara sällsynt. „
— Nordisk Familjebok (1885) [43]

Detta uppslagsverk var en bok som många generationer skolbarn och vuxna fick sin faktainformation från. Något som ledde till att i hög grad negativa stereotypiska bilder av samer spreds i alla samhällsgrupper och blev accepterade som fakta. Det är inte svårt att sätta sig in i vad till exempel de skogssamiska barnen som integrerades i vanliga svenska skolor kan ha känt inför bruken av denna typ av ‘läromedel’. Att ens etnicitet blir skilt ut från majoriteten av klasskamraterna och associerad med en negativ bild som inte gick att ifrågasätta då den kom från ett accepterat uppslagsverk. Samer har till och med valt att leva som svenskar bland annat på grund av diskriminering och en önskan att inte bli associerad till en så negativ bild.

I svensk lagstiftning infördes år 1917, och särskilt i renbeteslagen från år 1928, en näringsbaserad definition på ”lapp”. Förenklat uttryckt var endast renskötare ”lappar”, andra samer blev ”övrig befolkning”. En del tjänstemän på Statistiska centralbyrån ansåg att detta var fel och ville att staten skulle behålla en mer rasbaserad definition på ”lapp” i folkräkningarna. Rasbiologiska institutets fick sitt stöd av politiker och statistiker Sten Wahlund fick i början av 1930-talet uppdraget att reda ut begreppen. Han stötte snart på de vanliga problem som uppstår när man skall avgränsa grupper där fortplantning sker efter individernas eget val. Skulle barn räknas som svensk-lapska eller lapsk-svenska om modern var svensk-lapp (med svensk far) och fadern lapsk-svensk (med samisk far) I hans anteckningar kan man följa hur han efterhand drunknade i alla teoretiskt möjliga kombinationer och tvingades ge upp hela projektet redan innan han ens hade hunnit föra in finnar i kalkylerna.[42]

Konsekvensen blev att många samer efter denna tidpunkt inte blev klassificerade som samer i lagtexten eftersom de inte var renskötare. Barnen till denna grupp samer och också barnen till renskötare i skogsområdet, de så kallade skogssamerna, blev i den rådande rasistiska skolpolitiken integrerade med svensktalande barn i svenska skolor och det samiska språket blev undertryckt genom att det samiska språket i enlighet med dåvarande lagstiftning inte fick användas i skolan. På detta sätt förlorade många samiska barn språket och lärde sig att känna skam för sin etnicitet. Nuvarande definition i Sametingslagen utgår från kunskaper i samiska. De som inte har språket som modersmål eller kan visa på att mor- eller farföräldrar kunde språket räknas enligt lagtexten inte som röstberättigade samer. Det finns de förespråkar släktskap och familjeförhållanden som ny definition medan andra vill ha kvar den nuvarande definitionen.[44] Också i nyare tid har det varit problem då de föräldrar som velat återta det samiska språk de aldrig fick lära sig och sökthemspråksundervisning till sina barn, möts av nej eftersom det in till nyligen fanns krav i Sverige på att samiska skulle vara ett aktivt språk i hemmet.[45] I Norge äger det enskilda barnet rätten till sitt språk och sin kultur.[46] Många nordsamer från Sverige åker till Kautokeino, Norge för att lära sig nordsamiska. Fyra av tio av dem som har bett om modersmålsundervisning i skolan har inte fått det.[47]

Beroende vem som definierar vem som är same uppskattas samerna vara från 70 000 till 160 000, varav i Sverige ungefär 20 000[1][1] Största delen samer bor i Norge. Antalet samer i Sverige är enligt Södra Lapplands forskningsenhet 36 000. ”Lapp ska vara lapp” politiken och om man var renskötare eller icke renskötare hade ibland en avgörande betydelse vid definitionen av vem som var same.

Genetiska studier

En samisk familj framför en goahti. Tältet i bakgrunden är en lavvo. Notera skillnaderna i polplacering av de två strukturna. Bilden är tagen omkring 1900 i norra Skandinavien.

Samerna har som de flesta folkgrupper en särskiljbar genetisk profil. Genom att jämföra denna med andra folkgruppers kan man få information om härkomst och ursprung. Regionerna i Lappland visar att en mindre del av befolkningen har genetiskt inslag av samiskt ursprung även om individen inte identifierar sig som same. Baserat på vissa utseendelikheter med vissa asiatiska folkgrupper, så kalladefenotypiska drag, har det sedan länge antagits att samerna är besläktade med asiatisk-mongolida folkgrupper, utöver släktskapet med andra skandinaviska folk. Professor Lars Beckman hävdade vid slutet av 1990-talet att genetiska studier inte visar tydligt släktskap med de mongoloida folkgrupperna och inte heller med den finska befolkningen,[48] något som senare kommit att motsägas av nyare resultat.

DNA-forskning visar att samerna delar en utvecklingslinje med berberna i nordafrika som bara är cirka 9.000 år gammal, utifrån studier avmtDNA som tillhör den specifika haplogruppen U. [49] Såväl berber som samer var nomadbefolkningar.

Detta stödjer teorin om samerna är ättlingar till ett jägar- och samlarfolk som efter sista istiden återkoloniserade Europa överAlperna.[källa behövs] Det är därmed inte uteslutet att benämna samer som ursprungsbefolkning också i den mening att samerna som lever i dag är ättlingar till de som befolkade de nordligaste områdena i Europa då klimatet blev varmare efter sista istiden.[källa behövs]

Man har även funnit indikationer på ett litet genetisk bidrag så sent som för 2700 år sedan från befolkningen i Finland och Volga–Ural-regionen i Ryssland till den samiska gruppen. Haplogrupp Z hittas hos samer och nordasiater, men saknas i Europa.[50] Större delen svenska samer har Haplogrupp V.[51] Haplogrupp R1a finns bland svenska och bland kolasamerna, R1a1a är vanligt bland östeuropéer som talar indoeuropeiska språk. I Y-kromosomernas haplogrupp DNA är den vanligaste haplogruppen bland samerna N1c som hittas i den uraliska regionen.

DNA-studier visar att den samiska folkgruppen såväl som dagens etniska svenskar inte är ättlingar till den gropkeramiska jägar- och samlarkulturen som befolkade södra och östra Sverige under delar av stenåldern. Den gropkeramiska kulturen är mer närstående de baltiska folken. Etniska svenskar härrör i hög grad från den jordbrukande trattbägarkulturensom inflyttade i landet cirka 4200 f.kr. [52]

Analys av DNA ger således inget entydigt svar på samernas ursprung, utan stödjer arv från både söder och öster. Samerna som har både asiatiskt och europeiskt ursprung. Vissa samer har blont hår och blå ögon och andra ett asiatiskt och till och med östasiatiskt utseende, på samma sätt som de som identifierar sig som etniska svenskar inte nödvändigtvis behöver vara blonda och blåögda. Genetiska studier av vilt såsom ren visar däremot tydligt att deras invandring skett från öster efter inlandsisens försvinnande, och samerna kan antas ha följt dessa.

De genetiska studierna har stundom vållat debatt. Inte minst har de kritiserats av personer som utgår ifrån, och intresserar sig för kulturell identitet.[källa behövs] Bland annat har det felaktigt hävdats att folkgruppen inte skulle vara genetiskt särskiljbar.[källa behövs] Man har även hänvisat till att de genetiska studierna historiskt ibland har varit rasistiska och kränkande.

Antropologiprofessor Trond Thuen vid Tromsø universitet menar att det är helt omöjligt att skapa gränser mellan folk utifrån genetisk sammansättning[53]. Det är hopplösa rasbaserade tankegångar som är tema från gamla dagars dunkla vetenskaper. Det är inte heller ovanligt att i sådana diskussioner tilldela ”vår” kategori egenskaper av en stor variation, emedan ”er” kategori präglas av enkla definierade, negativa egenskaper. Biologiska kännetecken är till exempel gångbara i ett apartheidsamhälle där etnicitet är klart definierat av staten med utgångspunkt i den hudfärgen man har. I sådana samhällen är det liten förhandlingsmån, och man kan inte välja en etnicitet. I till exempel Norge finns valfriheten, men individen kan inte välja helt fritt. Inom vetenskapen antropologi blir etnicitet bedömt utifrån hur man definierar andra i förhållande till sig själv. Även om man behärskar flera koder för kulturell tillhörighet är ens etnicitet beroende av responsen man får från den grupp man önskar att tillhöra. Det innebär att en som uppfyller förväntade kriterier som biologiska kännetecken och genetiska bestämda egenskaper men inte behärskar språket eller inte beter sig på ett sätt som uppfattas ‘samiskt’ kan bli ifrågasatt inom den etniska gruppen. I tillägg kan ifrågasättande komma utifrån, från majoritetssamhället, baserat på att personen inte uppfyller andra stereotypa föreställningar om samer som till exempel att de förväntas vara renskötare och samisktalande. Många samer måste förhålla sig till att de varken behärskar samiska eller är renskötare när de önskar att markera sin samiska identitet. Enligt Thuen har många samer över tid också tränat sig i färdigheter att markera en tvådelt etnisk identitet, det vill säga de kan koderna för att tillhöra minoritets- såväl som majoritetssamhället.

Denna artikel eller detta avsnitt är helt eller delvis baserat på material från engelskspråkiga Wikipedia

Samernas ursprung

Johan Turi 1922

Muitalus sámiid birra av Johan Turi.

” Man har inte hört, att lapparna skulle ha kommit hit någonstädes ifrån. Lappen har varit en urgammal invånare överallt här i Lappland och då lappen fordom bodde här vid havskusten, då fanns det inte en enda annan inbyggare vid havskusten och då var det lapparna gott att vara. Och lapparna ha också fordom bott överallt på den svenska sidan. Då fanns det inte bönder någonstädes; lapparna visste inte av att det fanns andra människor än de själva. „
— Johan Turi, [54]

Samerna är i dag den äldsta folkgruppen i sitt kärnområde, men är inte ursprungsbefolkning i den mening att de är ättlingar till de första grupper som bosatte sig i Sverige eller i Norrland före istiden eller efter denna.[55][56][57] Samernas egna traditioner säger att de har bott i Sápmi i över 2500 år, och de betraktar sig som ursprungsbefolkning där.[58] Större delen av samernas förfäder ska ha invandrat från öster för mellan 8000 och 5000 år sedan anser en del forskare.[59] Men tidsuppskattningar av detta slag är bland annat beroende av uppskattningar av mutationshastigheten hos DNA, vilket är ett omstritt forskningsfält. Invandringen kan ha skett vid en annan tidpunkt.

Sammanfattningsvis var samerna troligen ursprungligen en liten grupp jägare och samlare med heterogen härkomst, men där det finsk-ugriska inslaget var relativt starkt och finsk-ugriskt språk blivit dominerande. Under första årtusendet e.Kr. har folkgruppen hunnit bli mer homogen. Samtidigt sker en befolkningsökning tack vare införandet av renskötseln.

Kända samer

Mari Boine under ett framträdande 2007.

Samisk identitet

En del samer känner tillhörighet och gemenskap med den samiska kulturen utan att tala ett samiskt språk. Samerna är blandade med majoritetsbefolkningen, och därför kan vissa se sig själva som samer och en del som inte. Samerna har varit förtryckta av svenska staten och många samer har börjat söka sig tillbaka till sina rötter och vill återknyta till sitt samiska arv och ta tillbaka den kultur som de missade och aldrig lärde sig[60][61] även utan att tala samiska. Det är svårt för vissa att utåt visa sig som samer när det finns rasism. Det var vanligt att bli kallad lappdjävel[62] så därför finns många samer som hellre lever som svenskar.[63]

Det finns kulturella, sociala koder inom den samiska gruppen som är avgörande för att bli accepterad som same.

För att kunna rösta i Sametinget står det i Sametingslagen:

Sametingslag 1992:1433
1 kap. Inledande bestämmelser
2 § Med same avses i denna lag den som anser sig vara same och
1. gör sannolikt att han eller hon har eller har haft samiska som språk i hemmet, eller
2. gör sannolikt att någon av hans eller hennes föräldrar, far- eller morföräldrar har eller har haft samiska som språk i hemmet, eller
3. har en förälder som är eller har varit upptagen i röstlängd till Sametinget, utan att länsstyrelsen därefter beslutat annat.

Per Morberg är känd från Sveriges mästerkock och är av sydsamisk samesläkt. Ättlingar till samer är inte alltid upptagna[ifrågasatt uppgift] i Sametinget och är ibland inte med i röstlängd till Sametinget. Samer som inte var renskötare blev hänvisade till det svenska samhället. Per Morberg skriver: Jag önskar att jag visste mer om samisk kultur och hade fått ta del av några av gammelmorfars fars kunskaper.[64]

Samer och renskötsel

En rekonstruerad kartbild över hur lappbyarna antas ha sett ut på 1500-talet. Samer levde även utanför samebyar ochfjälltrakter. Källor från 1600-talet och senare talar omskogssamer och sockenlappar i Ångermanland, Medelpad,Jämtland, Hälsingland, Gästrikland och Härjedalen, som i många fall assimilerades in i den nordiska kulturen. Fjällsamer hade kustnära sommarvisten i vissa av dessa områden ända in på 1900-talet. Sydsamer har varit bofasta så lång söderut somDalarna och Härjedalen.

Samerna har sedan flera tusen år jagat vildren och senare utvecklat till en yrkesmässig renskötsel.[65]

” Renskötseln är intimt sammankopplad med den samiska kulturen och har traditioner mycket långt bakåt i tiden. „
[65]

Den som är renskötare och som talar samiska har hög status inom den samiska kulturen.[60] Det samiska systemet medsamebyar ger hjälp med renskötsel och stöder en samisk gemenskap. Nomadiska renägande samer och svenska markägare har varit i domstol många gånger angående rätt till utnyttjande av marken. Samerna har förlorat ett stort antal betesmarker och Sametinget driver[ifrågasatt uppgift] renskötarnas intressen i dessa konflikter.

Medlemskap är i huvudsak begränsad till dem vars förfäder var samiska nomader före 1886. Samer, som inte var renskötare, blev hänvisade till den svenska skolan.[66] Lappbyarna var en historisk företeelse inom det samiska samhället före 1886.

Fotboll

”Dagens idrott bär tydliga spår av det som en gång var samisk vardag men nya influenser har också skapat sig utrymme”. Det skriver Håkan Kuorak, vice ordf Samernas fotbollsförbund.

Sommaren 2004 möttes för första gången Sápmi och Nordcypern i en vänskapsmatch i fotboll i staden Tromsö i norska delen av Sápmi. Det oavgjorda resultatet 1–1 fick symbolisera både vänskap och samhörighet.

Occitania 0-7 Sápmi, Sápmi 14-0 Monaco och Sapmi 21-0 Monaco var finalresultaten i Viva World Cup, där länder som inte är med i Fifa kan vara med.

Same-SM

Numera mäts krafterna i årliga renskötartävlingar där lasso, gevär, uthållighets/terränglöpning och skidor används som tävlingsredskap. Renkappkörning blir allt vanligare i den norra regionen.

Längdskidor

Det sägs att samerna har lagt grunden till dagens form av skidåkning i världen. Det finns belägg för samiska skidor från 2000 f Kr och framåt.[67] På slutet av 1800-talet började skidtävlingar att anordnas runt om i Sverige. Samer deltog ofta med stor framgång. Den första något större, kända och mer organiserade skidtävlingen i världen var förmodligen Nordenskiöldsloppet 1884 med start och mål i Jokkmokk. Åklängden var lite drygt två Vasalopp, hela 22 mil.

Innebandy

Mästerskapet arrangeras och organiseras av bl.a. Såhkie sameförening.[68]

Samiska idrottare

Jan Egil Brekke, Leif Arne Brekke, Ailo Gaup, Jonas Johansen, Eirik Lamøy, Espen Minde, Steffen Nystrøm, Anja Pärson, Morten Gamst Pedersen, Börje Salming och Erik Sandvärn.

Se även

Källor

  • Lundmark, Lennart (1996). ”1800-talets riksdag ville ge samerna skydd”. Populär historia (nr. 4): sid. 20-24.
  • Lundmark, Lennart (1998). ”Samerna och den svenska rasismen”. Populär historia (nr. 4): sid. 40-44.

Noter

  1. ^ [a b c d] Population av svenska samer använd i studier av samers hälsa vid Södra Lapplands forskningsenhet, Refererat iÅterrapportering regeringsuppdrag nationella minoriteters hälsa
  2. ^ [a b] Aikio, Ante (2004), ”An essay on substrate studies and the origin of Saami”, i Hyvärinen, Irma; Kallio, Petri; Korhonen, Jarmo, Etymologie, Entlehnungen und Entwicklungen: Festschrift für Jorma Koivulehto zum 70. Geburtstag, Mémoires de la Société Néophilologique de Helsinki, 63, Helsinki: Société Néophilologique, s. 5–34
  3. ^ Proposition 1976/77 säger ”Det bör således klart uttalas att samerna utgör en etnisk minoritet i Sverige, som, i egenskap av ursprunglig befolkning i sitt eget land, intar en särskild ställning gentemot både majoritetsbefolkningen och andra minoritetsgrupper”.
  4. ^ Broadbent, Noel (March 16, 2010). Lapps and Labyrinths: Saami Prehistory, Colonization, and Cultural Resilience. Smithsonian Institution Scholarly Press. pp. 304. ISBN 978-0978846060.
  5. ^ Tacitus. ”Germania”. Läst 9 november 2011.
  6. ^ Fjellström, Phebe (1985). Samernas samhälle i tradition och nutid: [Lappish society in tradition and the present day]. Stockholm: Norstedt. sid. 52. Libris 8345656. ISBN 91-1-853222-5 (inb.)
  7. ^ ”Lapp”. SAOB. Läst 2011-11-09.
  8. ^ Schefferus, Johannes; Granlund John, Manker Ernst (1956).Lappland. Acta Lapponica, 0348-8993 ; 8. Uppsala: Almqvist & Wiksell. sid. 41. Libris 1178624
  9. ^ [a b] Lantto, Patrik (2000). Tiden börjar på nytt: en analys av samernas etnopolitiska mobilisering i Sverige 1900–1950. Kulturens frontlinjer, 1402-8506 ; 32. Umeå: [Institutionen för nordiska språk, Univ.]. sid. 108. Libris 7772165. ISBN 91-88466-41-8
  10. ^ ”Same”. SAOB. Läst 2011-11-09.
  11. ^ http://varldenshistoria.se/fraga-oss/vilka-ar-samerna]
  12. ^ Bergman et al (2004). Deglaciation and Colonization: Pioneer Settlements in Northern Fennoscandia. Journal of World Prehistory, Vol. 18, Nr. 2, juni 2004.
  13. ^ Korhonen, Mikko 1981: Johdatus lapin kielen historiaan. Suomalaisen kirjallisuuden seuran toimituksia ; 370. Helsinki, 1981
  14. ^ : Problems in the taxonomy of the Uralic languages in the light of modern comparative studies. — Лингвистический беспредел: сборник статей к 70-летию А. И. Кузнецовой. Москва: Издательство Московского университета, 2002. 44–55.
  15. ^ Harrison, Dick. Jarlens sekel – en berättelse om 1200-talets Sverige, sid 733 ff, Ordfront förlag 2002.
  16. ^ ”K. Magnus Erikssons frihetsbref för dem, som nedsätta sig i Lappmarken, dat. Telge d. 16 Mars 1340.”. Handlingar rörande Skandinaviens historia XXIX. 1848. sid. 16–18
  17. ^ Wallerström, Thomas (1995). Norrbotten, Sverige och medeltiden: problem kring makt och bosättning i en europeisk periferi, del I. Lund Studies in Medieval Archaeology 15:1. sid. 49-50
  18. ^ Lundmark, Lennart (2002). ”Lappen är ombytlig, ostadig och obekväm-”: svenska statens samepolitik i rasismens tidevarv. Kulturens frontlinjer, 1402-8506 ; 41Norrbottensakademiens skriftserie, 1403-6959 ; 3. Bjurholm: Norrlands universitetsförl.. sid. 122–131. Libris 8560532. ISBN 91-88466-51-5 (inb.)
  19. ^ Lantto, Patrik (2000). Tiden börjar på nytt: en analys av samernas etnopolitiska mobilisering i Sverige 1900-1950. Kulturens frontlinjer, 1402-8506 ; 32. Umeå: [Institutionen för nordiska språk, Univ.]. sid. 38, 86–87. Libris 7772165. ISBN 91-88466-41-8
  20. ^http://www.starsandherbs.se/ekosofi/sjosamisk%20kultur%20text.htmSjösamisk kultur i Nordnorge
  21. ^ http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vindkraft-gar-fore-renskotsel_5518211.svd Vindkraft går före renskötsel
  22. ^ [a b] http://www.samer.se/1068 Samisk getskötsel
  23. ^ http://www.allmogegeten.se/getter_lappget.html Föreningen Allmogegeten
  24. ^ Samerna – Solen och vindens folk Lycksele Sameförening
  25. ^ Stockholms stift: Samiskt i Slottskyrkan på Marie bebådelsedag
  26. ^ ”Bark – nyttigt och gott!”. Forskning och framsteg. Läst 30 april 2012.
  27. ^ Samiskt Informationscentrum. ”www.samer.se – Frågor & svar – Religion”. Läst 14 februari 2011.
  28. ^ http://www.samer.se/GetDoc?meta_id=1209 Förkristen tid
  29. ^ Sverige Riksdag uttalade 1977 att samerna utgör ett ursprungsfolk i Sverige. I proposition 1976/77:80 står: ”Det bör således klart uttalas att samerna utgör en etnisk minoritet i Sverige, som, i egenskap av ursprunglig befolkning i sitt eget land, intar en särskild ställning både gentemot majoritetsbefolkningen och andra minoritetsgrupper”.
  30. ^ Samefolket (2011-01-20). ”Samer folk i ny grundlag”. Läst 2011-02-20.
  31. ^ http://www.samefolket.se/index.php?option=com_content&view=article&id=317:samiska-efternamn-pa-vaeg-tillbaka&catid=19:oeversaettningar&Itemid=38Samiska efternamn på väg tillbaka
  32. ^ http://lars-nila.blogspot.com/2009/02/vart-tog-alla-samiska-namn-vagen-lars.html Sami World: Vart tog alla samiska namn vägen? (Lars-Nila Lasko)
  33. ^ http://www.lararnasnyheter.se/alfa/2010/11/16/fler-behaller-samiska-efternamn Fler behåller samiska efternamn
  34. ^ Språktidningen 2/08
  35. ^ Kuokkanen, Rauna ((Summer/Fall) 2003), Survivance” in Sami and First Nations Boarding School Narratives, American Indian Quarterly 27, s. 697–726
  36. ^ Corson, David (1995), Norway’s Sami Language Act’: Emancipatory Implications for the World’s Aboriginal Peoples., Language in Society 24, s. 493–513
  37. ^ ”Söker samiska kranier i Uppsala – DN.SE”. Läst 3 juni 2011.
  38. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=4170268 Samiska efternamn populära igen
  39. ^ http://www.epochtimes.se/articles/2010/11/11/20247.htmlSamer tar stolt tillbaka sina samiska efternamn
  40. ^ http://verddeviessu.blogspot.com/2010/11/samiska-efternamn-borjar-bli-populara.html Samiska efternamn börjar bli populära igen efter år av diskriminering
  41. ^http://www.forskning.se/pressmeddelanden/pressmeddelanden/samisknamnbytestrendharvant.5.58f4d8bc12c2f9c6aaa8000524.htmlSamisk namnbytestrend har vänt
  42. ^ [a b] Lundmark, Lennart, Allt som kan mätas är inte vetenskap, Skriftserie 4:2007, Forum för levande historia, 2007
  43. ^ ”Lappar” i Nordisk familjebok (1:a upplagan, 1885)
  44. ^ http://www.dn.se/nyheter/sverige/samer-maste-bevisa-ursprung-1.704325
  45. ^ Rätten till mitt språk: förstärkt minoritetsskydd : delbetänkande SOU 2005:40 s 211
  46. ^ Pressrelease från Sametinget Sveriges skolpolitik diskriminerar samernas barn
  47. ^ Unga samer mår bra – tacka familjen
  48. ^ Professor Lars Beckman, Umeå, 1997: ”Samerna är en Europeisk genetisk unik urbefolkning”
  49. ^ Alessandro Achilli et al (2005). Saami and Berbers—An Unexpected Mitochondrial DNA Link. American Journal of Human Genetic 2005 May; 76(5): 883-886.
  50. ^ Ingman M, Gyllensten U (2007). ”A recent genetic link between Sami and the Volga-Ural region of Russia”. Eur. J. Hum. Genet. 15 (1): ss. 115–20. doi:10.1038/sj.ejhg.5201712. PMID 16985502.
  51. ^ Kristiina Tambets, Siiri Rootsi, Toomas Kivisild, Hela Help, Piia Serk et al. (2004). ”The Western and Eastern Roots of the Saami—the Story of Genetic “Outliers” Told by Mitochondrial DNA and Y Chromosomes”. American Journal of Human Genetics 74: ss. 661–682. doi:10.1086/383203. PMC:PMC1181943.
  52. ^http://www.plosone.org/article/info:doi/10.1371/journal.pone.0011898
  53. ^ Thuen, Trond: ”- Etnisitet er et kulturfenomen”, forskning.no, läst 30. april 2012
  54. ^ www.samer.se – Johan Turi
  55. ^ Olofsson (2003). Pioneer Settlement in the Mesolithic in Northern Sweden. Doctoral Dissertation. Umeå University 2003.
  56. ^ Niskanen (2002). The Origin of the Baltic-Finns from the Physical Anthropological Point of View. The Mankind Quarterly 63:2: 122-148.
  57. ^ Bojs, Karin, ”Nordens bönder kom från Turkiet”, Dagens Nyheter 2010-11-21 (Läst 2010-11-21) (citat: ”När vi startade undersökning­en trodde vi att vi skulle hitta ­större likheter mellan den här jägar­gruppen och moderna samer. Men det gjorde vi inte alls. Tvärtom, säger Anders Götherström.”)
  58. ^ See e.g. Ref.: Carpelan, Christian (2005). ”Origins” (på en).The Saami;A Cultural Encyclopaedia. Suomalaisen Kirjalisuuden Seuran toimituksia. 925. SKS. sid. 252–258. ISBN 951-746-506-8
  59. ^ Bergman et al (2004). Deglaciation and Colonization: Pioneer Settlements in Northern Fennoscandia. Journal of World Prehistory, Vol. 18, No. 2, June 2004.
  60. ^ [a b] ”Vem är en riktig same? – – Kultur – Norrländska Socialdemokraten – NORRLÄNDSKA SOCIALDEMOKRATEN”. Läst 4 juni 2011.
  61. ^ ”Sámi Nieida Jojk – trailer – YouTube”. Läst 30 november 2011.
  62. ^ ”Hon blev kallad lappdjävel – – Kultur – Norrländska Socialdemokraten – NORRLÄNDSKA SOCIALDEMOKRATEN”. Läst 14 oktober 2011.
  63. ^ ”www.samer.se – Rasism tvingade till dubbelliv”. Läst 13 augusti 2011.
  64. ^ ”Morbergs lappskämt upprör – Ođđasat.se”. Läst 14 januari 2012.
  65. ^ [a b] www.samer.se – Rennäring
  66. ^ ”www.samer.se – Skolan och språket”. Läst 13 augusti 2011.
  67. ^ R. Bosi, The Lapps (1960) pp44-7
  68. ^ ”Få innebandylag från Sápmi utanför Sverige – Ođđasat.se”. Läst 11 december 2011.

källa wikipedia

 

Publicerat i om

«

Lämna en kommentar

Kategorier